Frihet eller förtryck
The Guradian skrev i måndags hur niqab-klädda kvinnor i Frankrike utsätts allt hårdare för trakasserier och våld efter att niqab-förbudet sattes i kraft.
Ahmas, 32, French, a divorced single mother of a three-year-old daughter, puts her handbag on the table and takes out a pepper spray and attack alarm. She doesn’t live on the high-rise estates but on a quiet street of semi-detached houses. The last time she was attacked in the street a man and woman punched her in front of her daughter, called her a whore and told her to go back to Afghanistan. “My quality of life has seriously deteriorated since the ban. In my head, I have to prepare for war every time I step outside, prepare to come up against people who want to put a bullet in my head. The politicians claimed they were liberating us; what they’ve done is to exclude us from the social sphere. Before this law, I never asked myself whether I’d be able to make it to a cafe or collect documents from a town hall. One politician in favour of the ban said niqabs were ‘walking prisons’. Well, that’s exactly where we’ve been stuck by this law.”
När människor blir uppbackade med en lag från statens sida blir de modigare. Det räcker med att debatten blir offentlig och accepterad och folk känner att de kan ge utlopp för sitt hat och förakt. När jag tog på mig niqaben för nästan 5 år sedan så var det värsta man kunde höra “dina lakar släpar i marken” eller som några tonårskillar roat kommenterade “titta, Batman”. Nu för tiden, efter att SDs och andra främlingsfientligas retorik normaliserats, är jag rädd för att bli fysiskt påhoppad och utsatt för våld. Jag har råkat ut för rena lynchstämningen på spårvagnen för att jag upptog plats med min barnvagn; mer än vad man tyckte jag hade rätt till trots att det var en liten sulky och fler än tre barnvagnar kan ändå inte få plats särskilt när en rullstolsburen dessutom upptagit sin reserverade plats (och ja, det fanns både en rullstolsburen och tre barnvagnar). Problemet var inte att jag upptog “för mycket plats”, vilket jag inte gjorde per någon definition över huvud taget, utan för att jag “upptog plats” med min rena existens.
Vanligt folk som annars är för fega för att blottlägga sina mörka vidriga tankar har numera blivit så modiga att de inte har problem med att utsätta mycket små barn för sitt okontrollerbara hat och vrede:
In one recent case a young French convert was assaulted at a zoo outside Paris while carrying her 13-month-old baby. “Her child was traumatised by the zoo attack and is now being seen by a psychologist.
Jag undrar hur dessa människor kan sova på natten…
Jag måste nog erkänna mig skyldig till att ha tittat lite väl mycket på folk med niqab. Men det har ingenting att göra med att jag tycker att det är fel utan mer att jag så gärna skulle vilja våga prata med dom (ja, jag generaliserar) för att få se världen ur deras ögon men inte vågar. (Detta gäller dock inte bara muslimska kvinnor utan många olika människor.)
Jag länkade btw till din blogg bland kommentarerna på ett av Lady Dahmers blogginlägg för ett tag sen, kom på att jag inte frågat så jag hoppas att det var okej?
Hej
Jag har förresten läst Lady D’s blogg för länge sedan, jag hade glömt bort den och när jag fick inkommande därifrån så “återupptäckte” jag henne igen. Kul 
Jag har inget emot att folk tittar rent generellt (jag har faktiskt tänkt skriva ett inlägg om det här utifrån mitt perspektiv), men det är en viss typ av tittande. Jag kollar ju själv på folk ibland, och har inget emot att folk tittar på mig. Men det handlar om att man också tar hänsyn till den andra personen man tittar på. Jag fortsätter inte glo på personen när jag märker att han/hon märker att jag tittar, helt utan hämningar. Jag glor inte heller med avsmak eller som om jag precis sett ett ufo (detta var ju relevant när jag ännu inte hade niqab)..
Sen har jag inget alls emot att folk länkar hit, bara kul om jag får fler läsare
Smurfburkan, du e så grym.
Tack
Jag kan naturligtvis inte veta vad du råkar ut för i din vardag, men om folks avståndstagande inskränker sig till sneda blickar utan verbal eller fysisk uppbackning får man nog finna sig i det. Det är säkert lika plågsamt för extremt feta att uthärda uppmärksamheten de väcker, och du har ju valt att avvika.
Jag väljer medvetet att skriva ”uniform” eftersom jag ser det som en politisk uniform.
Du har väl som troende önskemål om att få leva enligt sharia? I så fall har du politiska aspirationer. Islam är en heltäckande ideologi. Om man ska följa den enligt Koranen och Muhammed så är det också en statsbärande ideologi.
Sen är jag trött på missbruket av ordet ”respekt”. Respekt har förskjutits till att betyda detsamma som att folk ska uppföra sig hövligt. Jag respekterar inte din religion, men jag accepterar din rätt att omfatta den, och jag skulle aldrig i mitt liv uppträda ohövligt eller elakt mot dig på grund av din klädsel.
Jag nämnde de minst allvarliga saker som sker på en daglig basis, dvs. onda blickar och suckar. Det är något som sker varje dag, utan undantag, sedan händer det; beroende på hur ofta man går ut; regelbundet att det sker saker och ting av allvarligare karaktär. Angående respekt så är en av betydelsen “hänsyn”, “erkännande” (att jag är lika mycket människa som du, vare sig värd mindre eller mer) och “omtanke”, så fösrkjutning har inte skett om du menar på att folk har missförstått ordets betydelse. Och jag anser inte att du har den minsta rätt att påstå att det är något man “får ta”. Nej, jag tänker inte ta att folk kastar onda blickar på mig. Jag tänker inte ta att folk tittat nedvärderande på mig som om jag vore mindre människa än de. Jag tänker inte ta att folk skriker mot mig, hotar mig eller attackerar mig fysiskt. Jag tänker definitivt inte ta att man dessutom gör allt detta med barn inblandat. Feta människor har valt att vara feta i o m deras livsstil, för övrigt, precis som jag har valt min klädsel. Det innebär inte att man “får ta” att människor behandlar en som kuf eller värre än så. Jag kan dessutom mer än försäkra dig om att de “blickar” feta får ta är långt ifrån den verklighet och vardag som många muslimska kvinnor dagligen genomgår, även om jag inte förminskar fetas upplevelser som mycker obehaglig när människor uppenbarligen inte kan lägga band på sig och uppfostran flyger bort. Vad du ser som politisk uniform är din sak, det är din uppfattning och jag kan inte göra något åt att du tänker så. Men jag håller inte med dig och dina argument och har inte samma åsikter eller uppfattning om den religion jag kallar min. Något som människor som du, med dina politiska åsikter och värderingar, har gemensamt med “islamistiska extremister” är att ni har samma snäva bild på Islam. Du med din bild på Islam kommer finna att du har mer gemenskap med extremist grupper som Hizb al tahrir än vad jag någonsin i mitt liv kommer ha. Vet inte riktigt om det är något att vara stolt över?
Respekt enligt Nationalencyklopedin: “respekt är ungefär att visa eller känna att man värdesätter någon eller någons egenskaper.” Alltså handlar det inte om acceptans, tolerans eller hänsynstagande.
Att folk skriker, hotar eller attackerar dig ska du absolut inte acceptera. Det håller jag helt med om. Men risken är ju att du utsätter dig för fara om du försöker ge tillbaka.
Jag vet inte hur strikt du är, men sharia hör väl till en av de viktigaste aspekterna av islam?
Som svar på din fråga, så innebär shariah långt mycket mer än vad vissa tror. Shariah innebär inte långt ifrån främst, och absolut inte enbart, kroppsbestraffning etc som många kopplar ihop med ordet shariah. Jag anser mig vare sig vara moderat eller strikt, jag är muslim och jag tolkar Islam och hur man lever enligt Islam så som jag är övertygad om är autentisk Islam – enligt min övertygelse. Vissa skulle kalla mig både modernist och feminist (och ja, jag anser mig vara feminist och struntar fullkomligt i att både muslimer och icke-muslimer börjar använda det som en negativ benämning) medan andra se mig som “extrem” – det är faktiskt en subjektiv bedömning. Hur som haver, ja shariah är Islam men shariah är långt mycket mer än vad många tror att det är.
Jag tänker för övrigt inte låta rädslan ta sådan kontroll att jag tillåter andra människor nedvärdera mig eller på annat sätt förolämpa, och att “ge igen” är att stå på sig och inte att ge sig in i ett slagsmål så som det låter när du säger det. Hade du tolererat att folk ifrågasätter din lämplighet som förälder, ojat sig över “stackars barn”, kastat glåpord efter dig, förolämpat dig och hotat dig, även attackerat dig fysiskt och allt detta oberoende om du har ditt barn med dig eller inte? En frisk människa skulle inte det. Sedan kan jag försäkra dig om att när man håller tyst och tar stilla emot så blir angriparna bara modigare, många människor som blir förblindade av sitt hat och rädsla behöver ibland bli påminda om vad de egentligen sysslar med…
Nej, jag menade inte att du ska huka dig och ta emot. Bara att det finns risker med att möta aggressivitet med aggressivitet.
Menar du på att det är aggressivt att säga till att man inte accepterar att bli nedvärderad? Det som skiljer mig från de djur som inte lyckas lägga band på sina känslor, och ja; jag ser dem som djur eftersom djur agerar på känslor och instinkter och som civiliserad människa står vi över våra primala instinkter som hat, vrede och luster, är att jag just beter mig som en civiliserad människa och vet när en reaktion är passande eller inte
Jag stöter på en del människor jag ogillar i min vardag, men jag bemöter dem med vänlighet ändock så länge de besvarar gott med gott. Jag tycker att du ursäktar människors dåliga beteende, men jag har märkt att det är ett mönster som går bland islam- och muslimfientliga svenskar medan man söker det minsta lilla damkorn hos “de andra”. Därför kommer jag aldrig kunna ta SD och andra främlingsfientliga argument på allvar eftersom det lilla vettiga de har att bidra med i samhällsdebatten dränks i all absurditet de drar med bara för att “förstärka” deras agenda, om du förstår vad jag menar. Jag har nämnt det några fåtal gånger här på bloggen i inlägg innan.
Jag anser inte att man har rätt att trakassera, kasta glåpord eller gå till handgripligheter mot någon människa, oavsett hur illa man tycker om det personen står för.
Men du har fel när du lägger skulden för det hårdnade klimatet på folk som röstar på SD eller som är kritiska till Sveriges invandringspolitik.
När man första gången i sitt liv ser en kvinna i niqab så reagerar nog de flesta med förvåning. Men ser man fler och fler så är det nog många som reagerar negativt för att de helt enkelt inte tycker om det niqaben representerar och de känner sig trängda och rädda av detta främmande inslag i gatubilden.
Nej, jag tycker inte heller att man har rätt att trakassera vare sig fysiskt, psykiskt eller verbalt bara för att man ogillar en människas livsstil, utseende eller åsikter även om jag anser att man ska ha rätt att tycka och tänka hur man vill utan att bli utsatt för repressalier. Däremot håller jag inte med dig om att det är en så enkel och “oskyldig” bild som du målar upp. Man har aldrig pratat med en kvinna i niqab, man har aldrig försökt förstå vad den representerar för henne eller vad hon själv känner inför den. Människor har bara förutfattade meningar och kör på den oberoende av verkligheten. Man tillskriver mig något som jag inte känner igen mig i, och den negativitet och obehag du talar om kommer förr eller senare att eskalera in till något större eftersom det i slutändan grundar sig i okunskap, fördomar och främlingsfientlighet. Man är negativt inställd mot mig eftersom man inte förstår mig, och det värsta av allt – man vill inte förstå mig heller. “Trängda” och “rädda” är bara en annan beskrivning av den främlingsfientligheten och fördomarna folk har gentemot muslimer och särskilt muslimska kvinnor i slöja och niqab. Men man har aldrig stannat upp och undrat vem jag är, istället för att fokusera på den egna fantasibild man har av vad jag “representerar”. Man har en så stark bild av vem jag är att man bara antar att jag inte kan svenska (eller utbytesstudent som en fellow student trodde på Universitetet), lågutbildad och antagligen analfabet. Hör de mig tala perfekt svenska antar de att jag är WT och inte slutfört gymnasiet, trots att jag har en helt de HP trots småbarn hemma. Kommer jag farandes med mitt barn antar man att jag har en hel drös hemma till som jag använder mig som politiskt och ideologiskt vapen – precis så som jag blivit porträtterad i SDs valkampanjfilm. Och så ska man påstå att SD inte bara är en del av den främlingsfientlighet man blir utsatt för utan också en drivande kraft iom deras muslim- och islamfientliga retorik…
Du har säkert helt rätt i att folk har förutfattade meningar om dig, och chansen att de ska få veta vem du är, är ju minimal. Du skulle nog tröttna ganska snart på om alla började prata med dig.
Förmodligen vill du kunna utföra dina sysslor utan att folk reagerar med negativa påhopp.
Men har du ingen som helst förståelse för att din religiösa uniform hittills har varit mycket ovanlig i Sverige och att folk reagerar?
Du anser förstås att du har rätt att klä dig enligt din doktrin, och den rätten har du, men du har inte rätt att diktera folks syn på dig – bara rätten att slippa trakasserier.
Nej, och helt ärligt ser jag ingen anledning till att varenda kotte ska lära känna mig. Men om man har förutfattade meningar om en människa som enbart baseras på fördomar, främlingsfientlighet och hat så anser jag inte att man har rätten att handla efter dessa i hur man bemöter mig eller huruvida jag ska ha samma rättigheter som resten av befolkningen. Du och alla andra får tycka och tänka vad de ni vill om mig, för det rör mig inte i ryggen i slutändan. Men jag anser inte att man har rätten att diktera vad jag bör och inte bör ha rätt till eller utsätta mig eller andra kvinnor i slöja och niqab för dessa fördomar i sitt sätt att bemöta oss. Detta vare sig det handlar om rena trakasserier eller om hatfulla blickar och suckar vid min blotta uppenbarelse. Ingen hade sagt att det är accepterat att man beter sig så för att någon är homosexuell eller för att man kär sig som en gothare, men eftersom jag bär slöja så är det helt plötsligt något som jag får “tolerera” eftersom jag ju är – muslim. För övrigt är inte min klädsel en uniform, ditt val av beskrivning säger ju egentligen mer om dina egna tankar och åsikter än vad som egentligen är vad. För övrigt så har jag självklart förståelse för att folk reagerar när de ser något de aldrig sett förut, men det är skillnad mellan reaktion och reaktion och jag tror inte jag behöver förklara vad jag menar. Det är inte bara rätter till att slippa trakasserier jag har rätt till. Det är också rätter till jämlikhet, likabehandling och att bemötas med värdighet och respekt precis som alla andra svenskar.