Nyheterna rapporterar hela tiden om tragedin i Haiti och det finns nog ingen som ser bilder därifrån utan att reflektera över hur svag människan egentligen är. Hur maktlösa är vi egentligen inte när marken under oss slukar oss i vågor av en kraftig jordbävning där den absolut mest högmodiga människa gråter som ett barn fyllt av rädsla, övergivenhet och ångest. Det är en väldigt skrämmande tanke men ack så nyttig för oss som tror att ingen kan fälla oss. Vi styr och tar och ger, men på ett ögonblick kan allt vi åstadkommit vara förstört och borta. Vi förstör världen, natur och ekosystem, djurens hem och utrotar dem, försämrar för dem svaga och fattiga…Listan är lång och fatal men få av oss vill inse sanningen och stanna upp för en enda sekund och reflektera över vad som håller på att hända runt omkring oss.

Jag ryser när jag ser bilder från naturkatastrofer men samtidigt fascineras jag och detta stärker min tro på Gud som Den Enda som skapat allt så perfekt och på ett ögonblick kan det falla, bergen, vulkaner, regn, helt utan förvarning eller hjälpmedel…Jag kan inte beskriva vilken glädje det är att kunna se livet från detta perspektiv.

/Tora Bora