Många i Sverige har nog aldrig sett en levande kvinna med heltäckande klädsel och jag brukar skratta för mig själv under niqaben när jag ser folks reaktion ibland. Visst kan jag också bli förbannad på vissa men ibland kan man inte göra annat än att skratta åt folks ansiktsuttryck. Det mest komiska är ju att dem verkar verkligen tro att det är ett moster som vandrar omkring för några sekunder och sedan vaknar dem till verkligheten och skakar på huvudet och börjar mumla något för sig själva. Om jag står och pratar i telefon samtidigt som jag står i en kö så tystnar alla för att höra mig prata, som att jag vore någon utomjording. Jag förstår att folk kan bli överraskade och t o m chockade men det har faktiskt hänt att folk bli väldigt nyfikna och pratglada. Jag minns en gång när jag stod i kö i en matbutik så stod det en liten flicka och kunde absolut inte slita bort sin blick från mig, och där stod jag och log innanför burkan. Efter en stund gick hennes mamma fram till mig och bad om ursäkt och sa att hon hoppas att jag inte blir ledsen att hennes dotter tittar på mig. Sen började hon att fråga mig om hur det känns att gå runt klädd så här etc. Gissa om det var helt tyst i kön, inte en enda pratade fast att det var två långa köer och fullt med folk. Vi pratade lite och innan hon gick så sa hon på ett ungefär: Jag vill bara säga att jag tycker du är vacker i din klädsel och jag är övertygad om att du är en väldigt vacker kvinna. ”Jo jag är väldigt vacker (i min klädsel) ”svarade jag  HAHAnu i efterhand tycker jag att jag borde ha kunnat svara tack men har man självförtroende så har man ;) that’s life!

/Tora Bora