Taggar

, , , , , ,

Idag var jag ute med Esset i snökaoset, vi var och tittade på bokrean men tyvärr så fanns inte det jag letade efter. Dock hände det något märkligt, även om det tyvärr inte är så ovanligt som man kanske önskade. Det var en kvinna som gick förbi med sin son, sonen tittade nyfiket på mig och sa något jag inte förstod, och mamman svarade ”ja, det är spöken Laban”. Det här väckte många känslor, men oroa er inte, det är inte en snyfthistoria jag ska dra igång med hur kränkt och ledsen jag känner mig. Det är snarare så att det är andra än mig själv jag tycker synd om.

Hur kan man som förälder, oavsett vad man tycker om en specifik person eller grupp, faktiskt ljuga och lura sitt barn på det sättet? Bör inte barnet ha rätt till att kunna lita på sina föräldrar att de lär dem rätt, oavsett om man ogillar något eller att det är okänt och främmande? Tänk om man var brännskadad, skulle det varit lika accepterat då att säga ”ja, han är ett monster” bara för att mamman faktiskt tycker att man ser ut som ett eller för att hon inte orkar lägga ner ca 23,2 sekunder på att säga att det är en person som jag eller du fast man brännskadat sig? Är det den uppfostran och pedagogik föräldrar bör ha? Ta och jämför med en annan incident där en liten flicka tittade och log mot mig på ett nyfiket sätt och sa ”oj titta spöke”. Hur reagerade hennes pappa, om inte med att förklara att det inte var ett spöke utan en kvinna, men att hon hade på sig andra sorters kläder än vad de var vana vid. Man behöver faktiskt inte ha en hel föreläsning om det, det är ganska enkelt att förklara och inte särskilt tidskrävande, även om tiden inte bör vara ett problem när det kommer till att lära sitt barn något. Och sen för att inte tala om hur arg jag blev, inte för min skull, men för det faktum att lilla Esset behöver genomleva från små ben hur intoleranta människor är, och den uppenbara bristen på vett hos människor att man faktiskt bör bespara barn från vuxna människors hat.

Det väcker ju också en annan tanke, orkar människor verkligen bry sig om hur andra klär sig så mycket att man lägger ner energi och tid på att spy galla över dessa? Jag menar, är jag eller någon annan niqab-klädd kvinna så viktig för dessa människor att de måste spy sin galla över en för att verkligen markera hur mycket de hatar oss? Är det så viktigt? Jag själv bryr mig inte så mycket, jag vet att det finns människor som både älskar och hatar mig, och de som inte kunde bry sig mindre om vad jag har på mig eller inte. Och jag själv är inte fri från att både gilla och ogilla människor, men att behandla andra på det där sättet har aldrig fallit mig in. Jag menar, jag skulle nog skämmas om jag gjorde samma sak som den här mamma… Men å andra sidan, alla är vi inte funtade på samma sätt.

//SmurfBurkan