Taggar

, , , ,

Sveriges invandringspolitik är en väldigt aktuell fråga, speciellt med tanke på att det är just det som Sverigedemokraterna kört hårdast på i sin politik. Senast var det Vellinge kommun som (igen) hamnade i blåsvädret efter att för 25:e året i rad tackat nej (vägrat) till att ta emot flyktningar. Och efter uppenbara påtryckningar från det egna partiet i regeringen så gick man ju till sist med på att ta emot 5-8 ensamkommande flyktingbarn, hur det blir med det får man väll se sen. Detta var också temat i Uppdrag Granskning den 17/3, där Vellinge försöks framställas till att ha använt ekonomiska argument mot flyktningsmottagande, när det egentligen tycks ha varit andra, främlingsfientliga, orsaker till beslutet. Det finns så mycket att säga om det här med flyktningsmottagande, främlingsfientlighet och inte minst sagt Sverigedemokraterna. Det finns ett stort problem i Sverige med främlingsfientlighet och rasism, men även misslyckad integration som också är orsaken till att främlingsfientlighet ökat och med det även Sverigedemokraternas framfart runt om i Sveriges kommuner – kanske till och med riksdag till sist, vem vet. Det är ju inte så att folk vill rösta på SD för deras familjepolitik, eller arbetsmarknadspolitik, eller genomskådat deras ”rumsrena nationalism”, eller vad man nu ska kalla det för det tycks mig likna något helt annat. Hade folk varit mer insatta så hade de kanske tänkt till en eller två gånger innan de lagt sin röst på dem.

Jag varken fördömer eller stödjer Vellinge i sitt beslut, och att främlingsfientlighet och rädsla för det främmande är stark i Vellinge är ganska tydlig. Men det problem som gör att flyktningsmottagande blivit ett problem för många människor, beror på statens hittills absoluta inkompetens med att hantera flyktningsmottagandet och integrationen av dessa in i samhället. Som jag tidigare har nämnt, så måste man inte dansa små grodorna runt midsommarstång för att räknas som integrerad. Du behöver inte vara kristen, du behöver inte klä dig som majoritetsbefolkningen i det senaste modet från H&M (även om jag gärna gör det, under slöjan), och du behöver inte tycka eller tro som majoritetsbefolkningen. Integration handlar om att vara en aktiv medlem i samhället. Ett av Sveriges största problem inom flyktnings- och integrationspolitiken som motverkar detta är tre; enormt bristfällig svenskundervisningoförmåga till att ta tillvara på arbetskraften bland invandrare och segregering.

Låt oss granska det första problemet som nyanlända stöter på när de börjar sin ”integration” in i samhället. Barn och ungdomar sätts i så kallade ”introduktionsklasser” där de kan hamna med ungdomar som slutfört ända upp till gymnasiet, eller med en analfabet som varken kan läsa eller skriva på sitt egna modersmål. Klasserna är alltså inte alltid uppdelade utefter nivå, många hålls kvar i samma nivå i många år av den enda orsaken att kommunen erhåller ersättning så länge barnen går där. Ett praktexempel på detta är Jönköping som jag har fått lite större insyn i, där det slutade med att en elev började undervisa de andra, men fick trots detta inte gå upp en nivå och bli klar med sin svenska grundskoleutbildning inom en rimlig tidsperiod. En annan av personerna jag frågat som gick där, berättade att man frågat vad all denna tid i ”introduktionsklassen” skulle leda till, svaret blev ingenting alls. Detta trots att vissa av eleverna gått där i flera år, vissa hade hunnit bli vuxna och ändå hade de varken fått möjlighet till att validera sina tidigare kunskaper eller få möjlighet att få svensk grundskolekompetens. De vuxna å andra sidan hamnar i en SFI klass, där svenskundervisningen är under all kritik. Efter att ha slutfört utbildningen så kan de flesta ändå inte kommunicera på en acceptabel nivå för att faktiskt kunna fungera på en arbetsplats, och särskilt de som har en högre utbildning. Är det då så konstigt att invandrare som sedan börjar jobba som exempelvis läkare, trots en utmärkt karriär i hemlandet och god utbildning, har svårt att kommunicera med patienter och i många fall ge rätt behandling? Chanserna för de flesta att få ett arbete efter avslutad SFI är rätt liten ändå och det är ju nästa problem, att Sverige är helt inkompetent när det kommer till att ta tillvara på utländsk arbetskraft.

Det tjatas mycket i Sverige att det är brist på läkare, vården är överbelastad och läkare och sköterskor blir utbrända. Trots detta finns det läkare som kör taxi eller är pizzabagare! Eller så får vi läkare som inte kan kommunicera med sina patienter på grund av språkbrist. Vilket dilemma, säger ni inte det? Nej inte alls, jag kan så här på rak arm hitta på en realistisk lösning på problemet. Varför inte införa en ettårig introduktionskurs på universitetsnivå efter avslutad SFI (som för övrigt bör reformeras eller helt slopas eftersom den är totalt värdelös) där man lär sig den svenska som är aktuell för det yrke man har; exempelvis läkare, fysiker eller vad det nu kan vara. I samband med detta kan man införa någon typ av praktik (betald som alla andra praktikplatser) för kursdeltagarna och som också hjälper dem att snabbare få en anställning efter avslutad utbildning, då de redan fått in en fot på sin praktikplats. Nej, vad är de etablerade partiernas respektive SD:s fenomenala lösningar? Den ena yrkar på arbetskraftinvandring och den andra att svenska kvinnor måste föda fler barn (vilket skulle lösa den nuvarande misslyckade integrationen och arbetslösheten, eller hur?). Den sistnämnda ska jag inte ens ödsla tid till att bemöta, men den förstnämnda måste ändå vara något alldeles… idiotiskt? Vi har en stor arbetslöshet i Sverige vare sig det varit under finanskrisen eller inte, många familjer med utländsk bakgrund är och kommer att förbli socialfall (överrepresenterat) utan möjlighet till förändring i det nuvarande politiska och ekonomiska klimatet. Vi har högutbildade taxiförare och lokalvårdare, medan vård och andra arbetsområden skriker efter kompetent arbetskraft. Och hur kommer ännu mer invandring att hjälpa framtida Sverige, när de vi redan har fortsätter att gå på sociala eller har arbeten som är galaxer under deras verkliga kompetens. Varför inte ta tillvara på denna kompetens, få in människor i samhället och samtidigt göra många arbetstillfällen lediga där det egentligen inte krävs någon kompetens överhuvudtaget? Jag menar, jag tror inte det är nödvändigt för lokalvårdaren att kunna algebra, eller hur? Folk utbildas till tandläkare i Sverige, men slutar som pizzabagare eftersom de inte kan få jobb.

Lever du på existensminimum eller är du låginkomsttagare eller står utanför samhället helt och hållet och har försörjningsstöd, så har du ofta inte råd att bo någon annanstans förutom i Rinkeby eller Bergsjön, eller vad sägs om det notoriska Rosengård? Där samlas alla möjliga typer av människor, med alla möjliga typer av bakgrund och problem, i ett betongområde med slitna och vidriga miljonprojekt som inte ens är renoveringsobjekt längre. Om vi minns tillbaka till familjerna på Ramels väg och misären de levde i, där trångboddhet och sociala problem frodades, är det då något konstigt att vuxna och barn inte lyckas lära sig språket, och att föräldrarna totalt har tappar kontrollen över sina barn i det nya svenska samhället. Detta är inget ”muslimskt” eller ”invandrar”-problem som några ibland försöker få det till att se ut, det är ett totalt misslyckat integrationsproblem eftersom människor hamnar i social misär från början genom att inte ha möjlighet till en integrerad samvaro med andra svenskar, där svenska språket brister och där människor inte har möjlighet till självförsörjning. Integrationen måste först och främst handla om att man är en del av samhället genom att man lyder de lagar som finns i landet, att man kan kommunicera med människor och har möjlighet till försörjning. Det är rätt banalt att diskutera andra, egentligen irrelevanta aspekter, som vad man tycker om det ena eller det andra, hur man klär sig and the list goes on. Det är det som många hittills har fokuserat på, och man ser vart det har lett till.

Så, vad blir min slutsats? Jag ventilerar,  försök dra en slutsats själv nu…

SmurfBurkan