Taggar

, , , , , , , , , , , , ,

De som talar för ett burkaförbud påstår att kvinnan som tar på sig burkan allierar sig från att delta i samhället på samma villkor som män… Jag ställer mig frågandes vem det är som allierar vem egentligen? Jag har hittills inte haft svårigheter med att delta i alla de samhällsfunktioner jag själv har önskat delta i (mas o menos), utan det är snarare så att jag känt att andra alienerat sig från mig eftersom de tydligen känner att jag är något skrämmande och främmande. Man har inget intresse av att ta reda på vem jag är; man ser min slöja och har redan bildat sig en uppfattning. Hur många gånger har man inte hört människor beklaga sig över mig när jag står några steg ifrån dem och blir upprörda och vägrar uppföra sig som folk om man kommer fram och tilltalar dem. Ursäkta, vill du fråga mig något? Vill du kanske ta reda på om jag är kuvad eller inte? Vill du veta om jag är rädd för min karl? Jag är nog lite rädd för dig eftersom du uppför dig irrationellt och galet, vem vet vad du kan hitta på när du inte har problem med att du med din 2 m långa manskropp böjer dig över mig och viskar hotfullt att jag ska ”ta av dig skiten”. Man bör istället fråga sig vem som är värst; ett förtryckande patriarkalt samhälle som förvägrar kvinnan tillträde till samhället, eller ett demokratiskt samhälle som förvägrar kvinnan tillträde till samhället på grund av hennes val av religiös klädsel?

Ett sant broderskap verkar dessutom omöjligt att uppnå när man går och täcker sig bakom niqab eller burka. Dock tycks det snarare så att man egentligen bara vill ha ett broderligt utbyte med dem som tycker, tänker, tror och ser ut i stort sett som en själv. Men är inte det naturligt? Det broderskap jag tänker mig kan man knappast ingå med någon som är helt olik en själv, för mig personligen så spelar yttre attribut inte så stor roll utan det är värdegrunden som avgör vem jag vill ingå broderskap med eller inte. Däremot har jag har träffat många män och kvinnor och inte haft problem från eget håll att ha ett meningsfyllt utbyte med dem, och dessa män och kvinnor har i sin tur lyckligtvist varit fria från fördomar och förutfattade meningar som påverkat dem något närmare för att kunna ha detsamma. Jag hade en mycket kär väninna under min gymnasietid som var min rena motsatts på många sätt, men det fanns en ömsesidig respekt mellan oss som tillät oss ha heta debatter men att vi efteråt kunde umgås som två vänner utan problem. Det är ömsesidig respekt det handlar om här, broderskap mellan två människor kan man inte tvinga fram.

Det är svårt att se hur man ska uppnå jämlikhet och broderskap med andra människor genom att förhindra en grupp av dem att praktisera sin religion vare sig det skulle handla om muslimer, judar eller buddhister. Frågan är väll snarare om man vill ha ett ”broderskap” med muslimer eller någon annan grupp som är ”annorlunda”, och inte om man kan ha det. Vill man inte det, så är det inte frågan om huruvida burkan bryter mot grundlagen utan om grundlagen står för rättvisa och jämlikhet som man påstår den göra.