Etiketter

, , , , , , , , , , , , ,

För några månader sedan så dog en nära familjemedlem till mig. Jag fick ett samtal en tidig morgon, beskedet kändes oväntat men ändå inte, hon hade varit svårt sjuk länge. Att dö är naturligt, någonting som alla människor kommer gå igenom.

Livet är inte lätt. Det kommer prövningar och motgångar, vi testas av vår Skapare. Självklart så känner man även lycka och glädje i detta liv. Men när jag dör så påbörjas ett annat liv, det är nu vi får reda på resultatet av vårt arbete i detta liv och vi ska möta Gud. Islam är en tydlig religion som talar sanningen för människan. Att prata om döden och vad som händer efter döden är jobbigt, för alla, oavsett om man är Muslim eller ej. Men varför ljuga och hitta på en gulli-gull historia?

Jag frågade om någon visste hur familjemedlemmen dog, hur dog hon? Var någon där? Nej, ingen hade varit där men det verkade som om allting hade skett väldigt lugnt. Inga omkullvälta saker, ingen röra, inget stök. Hon hade somnat in i stillsamhet och lugn fick jag höra. I mitt huvud börjar jag fundera; hur kan själen lämna ens kropp stillsamt? Smärtfritt? Hur kan man dö i lugn när livet lämnar ens kropp?

Men det slutar inte där. Nu skulle hon, enligt en dröm hos någon, vara i himlen och sola, sitta och dricka någonting gott och ha det bra. Jag förstår inte varför man vägrar att acceptera döden och dess plågor. Att man inte ens får dö utan att man ska försköna det. Idag är det onormalt att vara sjuk och dö. Vad jag heller inte förstår är hur man kan måla upp en bild att alla människor kommer till Guds paradis utan att tro på Gud. Man vill inte vara troende, man vill leva ett ”fritt” liv utan Guds föreskrifter men man vill ändå komma till Hans paradis.

 // Fröken Taliban

Advertisements