Taggar

, , , , , , , ,

Något som många svenskar frågar sig, särskilt de av den more or less xenofoba naturen, är varför alla dessa “muslimer” flyr från “muslimska länder” till de “kristna länderna”. Svaret är egentligen rätt enkelt, men låt oss först gå igenom de ord och termer vi använder oss för att förstå ämnet bättre.

Ett “muslimskt land” kan innebära två saker; antingen ett land som råkar ha en befolkning där majoriteten bekänner sig till religionen Islam, eller ett land som helt och fullt styrs av Islamiska lagar. Muslimska länder med muslimsk befolkning finns det gott om, både i Europa, Asien och Afrika. Dessa länder kan styras med olika typer av regeringar och ideologier, allt från Socialism till monarkier. Dock styrs dessa, så som det är med majoriteten av länderna i världen, av diktatorer och/eller tyranner. Problemet med dessa “muslimska länder” är att det inte finns något Islamiskt med dem alls förutom att befolkningen råkar vara “muslimer”; och deras hängivenhet, om man säger så, skiftar stort. I ärlighetens namn bör man alltså inte kalla länder så som exempelvis Iraq och Syrien för “muslimskt”, snarare för nationalsocialistiska länder styrt (preteritum eller presens) av diktatorer; många gånger även “ärvda” positioner.

Man kan enkelt säga att Islamiska länder inte existerar, förutom i diverse mer eller mindre deformerade eller perversa skepnader. Iran styrs av shiitiska mullor, där de avvikit från Islams källor för att följa dessa gudomliga imamer som kan liknas vid avgudar. Ayatollor och imamer som, trots vad Islams ursprungliga källor säger, tillåter temporära äktenskap (prostitution) eller annan korruption. Saudi styrs av en monarki som använder sig av Islamiska lagar när det passar dem, i andra sammanhang där det blir lite “besvärligt” för kungafamiljen väljer man att titta åt ett annat håll. Därför ser du hur kvinnor förbjuds köra bil, men har inte problem med att tillåtas åka taxi med främmande män (ett mycket ologiskt och märkligt beslut; om man tittar på motiveringen till körförbudet). Du får inte öppna munnen och kritisera USA och deras utrikespolitik eller deras militärbaser i Konungariket (vilket går helt emot Islamiska lagar), annars kan du kastas i fängelse och utsättas för tortyr. Afghanistan försökte sig på något som kunde liknas vid Islamisk lag, men det sumpades eftersom afghanerna fortfarande håller väldigt hårt vid sin patriarkala kultur som många gånger hindrar kvinnor från det som Islam har givit dem rätt till; för att inte tala om att ekonomiska, sociala och politiska faktorer hindrade Afghanistan från att ens bli ett land som kunde liknas vid att ha ett fullt fungerande styre från start. Därför blir jag inte längre förvånad när jag hör afghanska kvinnor rättfärdiga sina begränsningar genom att säga att det är “vår religion och vår kultur”. And this is just the tip of the iceberg…

Man kan enkelt säga att det inte finns ett Islamiskt land styrt av Islamiska lagar och moral, och har inte funnits på väldigt länge. Du hittar något halvdant här och där, men Islamiska lagar kan aldrig implementeras delvis eftersom det leder till förtryck på ett eller annat sätt. Det är som att begära rättigheter, men inga skyldigheter; som att servera grädde utan paj; som att dricka varmt vatten utan tepåse i. Det intressanta i det hela är att många, om inte de flesta, gånger man tar upp problem i dessa så kallade “islamiska länder” så råkar det just vara företeelser som inte följt Islamisk praxis (för att inte tala om alla de händelser som man senare bevisat utan tvivel vara påhittade. Senast i Somalia, Pakistan – kommer någon ihåg?).