Taggar

, , , , , , , , , , , , , , , ,

När jag nämnde mångkulturen i mitt tidigare inlägg så kom jag på att många kanske inte förstår vad jag menar med mångkultur. Vissa kanske till och med missuppfattar mig och tror att jag syftar på den degenererade ”integrationspolitik” och invandringspolitik som medfört utanförskap, bidragsberoende, kriminalitet och dekanens i samhället. När jag nämner mångkultur så har jag inte det i tankarna, utan något helt annat.

För mig är mångkultur att var och en av oss har rätt till att bibehålla sin kulturella identitet. Det innebär att man respekterar människors olikheter, men med det kommer också ett ansvar. Var och en av oss hålls ansvariga att integrera sig i samhället på det sättet att man lär sig språket, man blir självförsörjande och att man är en laglydig samhällsmedborgare. Sedan vad den personen tror på, tycker, ser ut, lagar för mat, har för värderingar och så vidare är var och en människas privatsak i det mångkulturella samhället. Eller i vilket samhälle som helst… Jag går inte och tvingar på andra människor mina åsikter, jag delar dem om det är tid och plats för det eller om någon frågar. Precis som alla andra, eller hur?

Låt mig illustrera. Jag gillar inte alkohol, jag tycker att alkoholkonsumtion bör förbjudas. Går jag och spyr galla över kreti och pleti som kånkar hem med två stora systemetpåsar varje fredag? I don’t give a shit. I don’t like it, but I don’t give a shit. Gillar alla min burka? Folk får ogilla den hur mycket de vill, ingen ska hindra dem eller peka finger. Men ge fan i mig och min klädsel, sist jag kollade var den inte förbjuden. Så tills dess, lev och låt leva.