När jag blev muslim var strukturen i Islam, hur man lever sitt vardagliga liv, något som stärkte min tro och övertygelse. Islam är vår religion och tro, vi bär den i hjärtat men den syns i våra handlingar, i vårt yttre. I alla aspekter av mitt liv finns Islam. Islam är inte en religion, en tro, som man har hemma och lämnar när man går ut, som man enbart bär i hjärtat men aldrig praktiserar.

Varför jag tänker på detta beror på vad man ser under Ramadan och vad man ser när det inte är Ramadan. Hur människor plötsligt förändras under Ramadan. Ja, Ramadan är en välsignad månad och, jag vet, det är inte Ramadan hela året. Det är svårt att förstå innebörden och upplevelsen av Ramadan om man själv inte är Muslim. Jag provade själv för länge sen, innan jag blev Muslim, att fasta. Och det var precis som det låter, det enda jag missade var mat och dryck. Jag kände inget annat än min kurrande mage. Men Ramadan handlar inte enbart om att avstå från mat, det är en månad av dyrkan. En chans att ladda på sina tro-och-dyrkan-batterier. Komma närmare vår Skapare.

Till och med min mamma noterade förra året att hon såg väldigt mycket muslimer ute, speciellt en gång vid medborgarplatsen (Stora moskén ligger ett stenkast därifrån). Men Islam är inte bara till för att praktisera under Ramadan. Om du kan ha slöja, sluta röka, be, sluta göra haraam så kan du göra det även efter Ramadan, eller hur!

 

// Fröken Taliban