Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag ser inte det som förvånande att folk här i Sverige, även i övriga väst-länder, känner ett så enormt förakt gentemot niqaben eller burkan. Detta är ju trots allt ett samhälle vars utveckling går mot trenden ”less is more” när det gäller valet av kläder. Nej, förlåt, jag glömde ju säga att den utvecklingen gäller enbart för kvinnor. Jag är inte en del av den utvecklingen.

En kvinna uppvuxen i Sverige har sedan hennes födsel indoktrinerats att kvinnor bär generellt väldigt lite kläder. När man vill vara vacker och klä upp sig som kvinna bär man generellt (ännu) mindre och mer avslöjande kläder. Män däremot bär och har burit generellt samma typ av kläder i flera decennier. Byxor med skjorta och kavaj eller bara en enkel tröja. Inget kortkort här inte utan välklätt och påklätt.  Det finns dock ett undantag då kvinnors klädmode är förhållandevis mer påklätt och det är affärskläder, exempelvis skjorta, finbyxor, kavaj eller kanske en knälång kjol, med andra ord då bär hon de kläder som männen bär.

Mina Islamiska kläder, min niqab och min slöja, är inte ett plagg som skapats eller förändrats genom tiderna av hur andra människor vill att jag ska klä mig. Det är samma typ av täckande plagg som de muslimska kvinnorna bar för flera hundra år sedan då Islam uppenbarades. Våra kläders betydelse går mycket djupare än det praktiska (d.v.s. skydda från kyla, solljus etc.). Mina kläders funktion är en del av det islamiska samhällets konstruktion där män och kvinnor klär sig enligt respektive klädkodex där våra kläder, framförallt kvinnans, är ett skydd för samhällets grundpelare, nämligen familjestrukturen. Vilket syfte har kvinnans klädmode i västvärlden, i dessa ”fria” samhällen? Helt, och uppenbarligt, det motsatta syftet till de islamiska klädernas syfte.

Jag döljer hela min kropp och mitt ansikte, jag visar inga ”utsmyckningar” för allmänheten. Däremot förnekar jag inte kvinnors (eller mäns för den delen heller) önskan att göra sig vacker, klä sig fint, pudra näsan lite etc. Det är en mänsklig egenskap. Min mormor säger alltid till mig ”Jag tycker det är så synd att du inte vill visa dig och hur du ser ut för alla människor”. Men jag har inget behov att visa upp mig för andra och söka någon slags bekräftelse från dem. Jag kan också klä upp mig, fixa håret, sminka mig lite där och lägga lite parfym här. Men det är mellan mig och min man. Inte hela världen. Utan bara för den som betyder mest.

Att ha rätten att täcka sin kropp och sitt ansikte är min fulla rättighet som människa och som muslimsk kvinna. Jag äger min kropp, inte du eller någon annan. Jag anser inte klädmodet i väst som likvärdigt mellan män och kvinnor, som många vill så väldigt gärna få oss att tro. Så när du ber mig klä mig mer ”civiliserat” har dina avsikter redan blivit genomskådade. More is less baby.

// Fröken Taliban

Annonser