Jag har varit ensam hemma i några timmar nu och ägnat min tid åt att städa. Helt ärligt, jag mår som bäst när det är som renast hemma. Det är någon slags kick jag får med energi i överflöd, så det resulterar i att jag städar mer och mer.  Ibland går jag till överdrift och börjar dammsuga väggarna och torkar varenda blomblad hemma. Min farmor brukar säga: ”det är bara smutsen som syns inte renligheten” Och det är väldigt sant eftersom  när man inte städar så syns smutsen men när du har städar syns ingenting. Men jag såg en gång ett program som jag inte riktigt minns vad det heter men det handlar om extremt smutsiga hem som man går tll och vägleder dem som bor i hemmet hur dem ska städa. Det programmet vill jag aldrig mer se för det var så otroligt vidrigt att se att någon människa väljer att leva i rena soptimmen som ett hem med farliga bakterier och gammalt smuts överallt.  Tro mig, jag övergriver inte när jag säger att det var VIDRIGT! Jag undrar däremot varför man inte städar hemma, varför låter man ens hem förfalla och samlar på sig så mycket skräp att man inte har nånstans att ligga och sova. Är dessa människor deprimerade eller lider dem av någon sjudom? Jag tror faktiskt att det kan finnas något samband mellan att hålla sig själv och sitt hem rent bidrar till mer glädje för en själv och för andra i sin krets. Folk gillar att besöka dig när det är fräscht och snyggt hemma. Dem kan lugnt slå sig ner i soffan och ta en kopp kaffe och en bulle utan att tänka: Fy, är den här muggen diskad? Eller tänka på att kläderna måste läggas omedelbart i tvättkorgen när man kommer hem. Nu försöker jag inte påstå att man måste städa varje dag men att iallafall hålla det så pass rent att man kan må bra, kunnde ta hem folk och låta ens hem vara hälsosamt både för kroppen och själen! Det är min teori ;)