Taggar

, , , , , , , ,

Det är väldigt sällan jag går in på bloggen Genusnytt, även om jag lyckas trilla in dit ibland. Jag måste vara ärlig, Pär tar faktiskt upp många tänkvärda ämnen som oftast ignoreras när man pratar om genus och jämställdhet. Men ibland, alltför ofta tyvärr, får jag hjärnblödning när jag läser några av hans inlägg. Idag var ett sådant tillfälle. Pär ger sig in i sociolingvisitikens sfär och, uppenbarligen, hur män egentligen varit det förtryckta könet genom tiderna (om du läser detta Pär, rätta mig om jag har missuppfattat dig. Men det känns som om det alltid är syftet med allt det du skriver, hur rätt eller fel du än må ha).

Önskvärda egenskaper hos ”riktiga” män (gentlemanna egenskaper): Stryrka, generositet, hjälpsamhet (absolut inte städa, laga mat eller ta hand om barn. Det är kvinnogöra)

Önskvärda egenskaper hos ”riktiga” kvinnor (någon typ av motsvarighet av gentlemannen): Städar bra, lagar bra mat, lyder sin man (eller den som råkar vara hennes förmyndare), föder gärna många barn (söner) och ska vara ”tillgänglig” eller acceptera eventuell otrohet. (Tro inte för en sekund att du ska kunna kräva röst- eller arvsrätt, eller rätten till ditt eget liv)

Tiderna, och med det även språket, förändras. I svenska språket används sällan ordet gentleman längre, däremot är dessa ”gentlemanna” egenskaper även önskvärda hos kvinnor i det moderna Sverige (kanske styrka inte är högt prioriterat, men däremot gärna timglasformad siluett). Även de önskvärda egenskaperna hos en ”riktig kvinna” har försvunnit eller förändrats… åtminstone i teorin och i Sverige.

Så varför finns ingen motsvarighet till gentleman? Varför finns ingen riktig motsvarighet till det engelska ordet master (mistress har knappast samma innebörd)? Sociolingvistik är jätte intressantmen det känns som exemplet gentleman för att illustrera vad det nu än var Pär ville inte var ordentligt genomtänkt…