Etiketter

, , , , , , , , , , ,

Satt nyss och tittade på det nya programmet ”Föräldrafritt” som visas på Kanal 5. Det kan ju diskuteras huruvida det är bra för barnen att utsätta dem för den här typen av ”experiment”, men det var minst sagt intressant att se med tanke på hur saker och ting utvecklade sig. Vi hade mobbare, egoister, brist på empati och medkänsla, brist på ansvarskänslor, ytlighet och så vidare. Jag såg faktiskt inte en enda ljusglimt förutom hos de 8-åriga flickorna som tycktes ha mer förstånd än de äldre (kanske tonårshormoner som spelade in hos 12-åringarna? Who can blame them, right?). Men kan man verkligen förvänta sig mycket mer, de är trots allt barn och har också blivit formade av deras föräldrar men också samhället; det kanske är hur de blivit uppfostrade och vad för slags budskap och värderingar de fått från familj och samhället som bör ifrågasättas och kritiseras.

 

Det som slog mig mest i det här första avsnittet var hur flickorna ändå tycktes kunna klara sig relativt bra själva, men att de delade upp sig i grupper och inte kunde komma överens. Pojkarna å andra sidan löpte amok, klarade inte av att ta hand om sig själva det minsta och var allmänt bråkiga. Det mest provocerande med detta är att allt var så extremt könsstereotypt! Varför det var det kunde man se precis i slutet av avsnittet. Föräldrarna gjorde en kort visit för att så att säga ”få lite ordning” på stöket. Mammorna var inne och städade, tvättade och fixade till det efter pojkarnas förödelse men papporna; var var de? De var ute och stojade och lekte med sina pojkar. Det var precis det vi såg hos barnen, könsrollerna manifesterade sig på liknande sätt hos dem. Man kan ju undra vad för mer överraskningar man kommer få se i följande avsnitt. Bortsett från att det väcker frågor om hur klimatet och värderingarna i samhället formar barnen till att vara mobbare, egoister och ytligheten själv med total brist på empati; så kan man också se på programmet med genusglasögon. Det här ger mig en obehaglig påminnelse som förälder om att det är så lätt att falla i fällan där man skiljer på hon och han i uppfostran.

 

Mitt dilemma, som jag nämnde till min kära mounsi (som läser bloggen :P) för inte så länge sedan: Vad gör man när man ser andra föräldrar göra så extremt stor skillnad på pojkar och flickor i uppfostran och vad de lär dem, för jag blir alltid lika provocerad.

Annonser