Taggar

, , , , , , ,

Det har varit ett antal personer den senaste tiden som mejlat mig med frågor om bland annat genus och könsroller, och visst har jag funderat länge och mycket över det här. Det finns alldeles för mycket att säga om det för att det ska få plats här. Könsroller är till viss del konstruerade av samhället, det kan man aldrig undkomma. Något typsikt ”kvinnligt” och ”manligt” existerar inte heller eftersom det är värderingarna och de kulturella förväntningarna som formar hur dessa så kallade ”manliga” och ”kvinnliga” egenskaper ger sig till utryck. Ännu värre blir det när man försöker hänvisa till djurriket för att påvisa att det finns universella generella skillnader mellan könen. Visst finns det ett fåtal skillnader, men man kan knappast hänvisa till djurriket för att stärka sina argument. Som om män i sin natur suktar efter polygama förhållanden och att det inte är ”naturligt” med monogami för dem, eller att kvinnor rent naturligt gillar att sminka sig och ha på sig vackra kläder. Det finns djurarter där både honan och hanen inte lever i monogami. Det finns djurarter som faktiskt lever med en och samma partner hela livet ut. Det finns djurarter där det är hanen som sköter avkomman från födsel tills den lille är utflugen. Det finns djurarter där det är hanarna som försöker locka honorna med sina vackra fjädrar, vingar och pälsar medan honorna är tråkiga i både färg och utseende. Liknar detta de könsroller vi har i vårt samhälle, eller våra förväntningar på ”kvinnligt” och ”manligt”? Jag skulle inte tro det.

 

Däremot tror jag inte att man undkommer könsroller i ett samhälle; jag tror inte man undkommer roller vare sig det handlar om kön eller något annat. Det är ett hjälpmedel för oss att veta hur man ska förhålla sig till varandra i större sociala sammanhang. Frågan handlar egentligen om vad för möjligheter dessa könsroller antingen främjar eller begränsar. Har jag samma möjlighet till självförverkligande, utbildning, fri vilja och att uppnå min fulla potential oberoende av mitt kön? Har jag förväntningar på mig som inte passar mig och min personlighet, min vilja och önskningar och som jag inte kan skaka mig loss ifrån? Det är ju där frågan till sist hamnar. För du kommer alltid ha flickor som älskar rosa och vill klä sig i vackra kläder. Och du kommer också stöta på män som inte är så förtjusta i att jaga ren och mecka med bilar utan hellre intresserar sig för heminredning. Ens ”manlighet” eller ”kvinnlighet” ligger inte i dessa stereotypa beteenden, att ta ner diskussionen till den nivån gör hela ”genusdebatten” en otjänst. Det jag motsätter mig är om dessa roller och förväntningar är skurna i sten och inte går att rubba och om de i grund och botten är orättvisa eller inte.

 

I Islam finns det självklart könsroller, men de är inte alltid fasta och bestämda permanent utifrån de religiösa texterna. I Islam ligger ansvaret för familjeförsörjning på maken, rent traditionellt så är det mannen som kommer och ber om flickans hand och inte tvärtom. Men ingen religion, ingen text, undkommer det faktum att ens tolkning förr eller senare kommer färgas av ens egna värderingar och kulturella föreställningar. Därför har du kvinnor som 200-300 år efter Muhammads död vad offentliga figurer som undervisade på universitet och öppna platser för både män och kvinnor. Kvinnor som i sig själva var auktoriteter för andra män och kvinnor. Men idag har man, i vissa delar av världen, uppfattningen att kvinnans röst är tabu och att hon måste gömmas i sitt hem och att det vore skam om hon engagerade sig i offentliga och sociala sammanhang. Definition på vad som är ”anständigt” eller ej förändras, från land till land och tid. Vad som är ”i enlighet med kvinnans natur” är inte någon ”sanning”, det är en tolkning; enbart i extremt få fall så kan man faktiskt säga att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor som inte gör dem lämpande för samma sak. En man kan vare sig vara havande med ett barn eller amma det. En kvinna har trots allt en fysik som generellt sett inte alltid gör henne till den ultimata kandidaten för vissa arbetsuppgifter. Men hur långt ska man egentligen ta dessa existerande, eller icke-existerande, skillnader mellan könen där andra människor ska diktera vad som är passande eller inte för man och kvinna.