Taggar

, , , , , , ,

Det är alltid lättare att skylla och lägga skulden på den lilla människan, hon som inte har mycket att säga till om och inte kan försvara sig. Och så är fallet även med slumlords som härjar runt om i landet. Det tragiska i det hela är att gemene man följer dem i spåret. Istället för att erkänna att det finns i huvudsak 2 problem – bostadsbrist och oansvariga bostadsbolag – när det kommer till bostadsmarknaden, så försöker man skylla över fenomenet slumlords på att det på något sätt är hyresgästerna som tvingat fram det (!).

Bostadsbolag, allmännytta så väl som privata, tar inte längre något ansvar för sina kunder – hyresgästerna – och söker bara efter att göra största möjliga vinst. Och värst är det i förorterna, de platser där hyresvärderna mycket väl känner till att majoriteten av hyresgästerna inte känner till sina rättigheter och accepterar i stort sett allt eftersom de tror att de inte har verktyg för att komma till rätta med sina problem. Jag nämnde det redan tidigare i mina inlägg om slumlords, okunskap och alltför stor rädsla för hyresvärderna bidrar till att man tycker det är OK att leva med mögel och fukt eller att man inte tycker att det är märkligt när det inte finns några tapeter kvar på väggarna eller när man inte har en fungerande kyl och frys i över en månad. Så vad är det man skyller på när man blir konfronterad, om inte att skylla på hyresgästerna och att det är de som inte vet hur man ”bor i en lägenhet” och att det bor för många i en och samma lägenhet. Det är struntprat som provocerar mig något så otroligt mycket, just för att jag befinner mig i förorten och ser både hos min egen hyresvärd och andra vänners hur anklagelser som dessa till största delen är rena lögnen.

Låt mig klargöra några saker.

I en av artiklarna så kom man med ett exempel där 16 personer bodde i en tvåa, som om det skulle vara norm i deras lägenheter och att det var därför de inte byter tapeter, åtgärdar söndriga vitvaror eller fukt i lägenheten. De enda som bor så trångt i en lägenhet är assylsökande som inte vill bo på migrationsverket utan flyttar därifrån och då inte har något annat val än att bo så många eftersom de varken kan skaffa sig en egen lägenhet eller betala den (om de inte arbetar svart, men från vad jag sett så utnyttjar ett flertal företag assylsökande med att jobba 7 dagar i veckan, 12 timmar i dagen för mindre än 5000 kr i månaden). Men detta är ett undantag, något som är högst ovanligt och kan inte på långa vägar användas som en ursäkt för att lägenheterna liknar det man kan hitta i Rios slum. Det är i slutändan irrelevant till huvudfrågan.

Ett annat faktum är att bostadsbolagen utnyttjar desperata människor som bara vill ha någonstans att bo; låt mig illustrera med livs levande exempel på hur det går till. Alla storstäder lider i akut bostadsbrist. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med lägenheter för vare sig barnfamiljer eller singlar. Och istället för att politiker ska ta sitt ansvar och se till att allmännyttan utökas så minskar de på hyreslägenheter genom att omvandla dem till bostadsrätter – något som ganska få svenskar har råd med i slutändan. När lägenheter väl byggs så kostar de skjortan i månadshyra för att inte tala om att de inte räcker på långa vägar. Så när någon till sist får ett lägenhetserbjudande efter flera år, så vågar de inte protestera alltför mycket när hyresvärden påpekar att de inte tänker byta tapeter, inte byta golv med hål, inte tänker byta spis och kyl som är daterade nån gång från 70-talet och inte har bytts sen lägenheten byggdes.

Jag minns en tidig sommarmorgon när jag satt ute på min balkong och hörde bovärden beklaga sig till sin kollega hur en kvinna ”ställde till med problem” eftersom hon skrivit under hyreskontraktet och ”helt plötsligt” börjat ställa massa krav och hur det tydligen var högst opassande. Opassande för att kvinnan frågar efter det som hon har rätt till – för de hade knappast bytt tapeter, golv och vitvaror åt henne om det verkligen var så att de hade fått rätt även efter att hon vänt sig till Hyresnämnden. De tycker alltså att deras hyresgäster är till besvär när de inte ber om något annat förutom det de har rätt till – fungerande vitvaror, mögelfria lägenheter med tapet och golv som är i enlighet med svensk standard.

Jag har själv gått igenom samma problematik när min hyresvärd försökte latja med mig. Inte ville man fixa kranen som inte fungerade som den skulle, inte byta eller måla om dörrar trots att både färg och lack börjat flagna för länge sedan. Inte tyckte de att det var fel med fuktskador och djupa repor i mitt parkettgolv. Man motiverade sitt beslut med att ”det var normalt” och förolämpade mig med den spydiga kommentaren att det var ju ”alltför vanligt och typiskt att när hyresgästen skrivit på kontraktet helt plötsligt ska börja be om massa saker”. Måste jag nämna att de fick eld i baken när  jag sa att de kan ta sitt pick och pack och gå och vänta på att få besked om min anmälan till Hyresnämnden. Ska jag nämna ännu ett exempel där handtaget på torkskåpet nere i tvättstuga gått av och de inte åtgärdade saken från det att jag gjorde första felanmälan i oktober tills i April när jag såg en lapp att de ”gjort en beställning”, trots att jag personligen kontaktat dem inte mindre än 5 gånger angående samma fel… och de försvarade sig med att ”det inte fanns något i registret om felanmälan”… Behöver jag verkligen fortsätta?

Så istället för att spela idiot, så kan man väll ändå erkänna saker och ting för vad dem är.  Den vanliga ursäkten min bovärd har haft, det finns inte tillräckligt med pengar, förolämpar både min och andras intelligens. Hur många miljoner var det Familjebostäder i Stockholm gick med vinst för nått år sedan… 1,2 miljoner? Inte pengar säger du?