Taggar

, , , , , ,

Mellanösterns folk fortsätter göra uppror mot sina alltför långvariga diktaturer, och inte så förvånansvärt möts de av brutalitet. Jag har inte haft lust eller tid att blogga på sista tiden eftersom jag har haft fullt upp med att göra andra saker, både på gott och ont. Men något som slog mig när jag läser och tittar på hur folk blir skjutna, sprängda, stenkastade och fängslade av sina ledare och regim så kan jag inte låta bli att fundera över det helvete de måste ha levt i. För om du inte längre är rädd för döden, att bli skadad eller fängslad och inte ser på detta möjliga öde med rädsla; då måste man ha tryckt ner folket till den grad där hot eller brutalitet inte längre kan tysta frustrationen och ilskan. Frågan är hur långt det här tänkt sprida sig, och vad för resultat det blir av det. Vi har Tunisien, Egypten och Jemen, Bahrain och Libyen på gång. Ska nästa land bli Syrien, Marocko, Algeriet? Och vad händer sen är ju en väldigt intressant fråga. I modern tid har det efter uppror i Mellanöstern mot despoter och förtryckare bara kommit en likvärdig eller värre ersättare.