Taggar

, , , , , , , , , , , , , ,

Cynics are made, not born som man brukar säga. Idag var det mina kära grannar som fick stå ut med min cynism och frustration, trots att de kanske ville fika i lugn och ro istället (förlåt mounsi och M.M). Å andra sidan kanske jag egentligen inte bör kalla mig själv för cyniker, jag är ju bara en realist.

Jag har inte uppdaterat bloggen på ett tag, trots att det finns hur många saker som helst jag skulle vilja ta upp. Men det finns ändå vissa ämnen som är alldeles för känsliga, jag är inte PK hur man än vrider och vänder på det så att säga; vågar man då vidröra dem med risken att pekas ut till både det ena eller det andra? Jag hade tänkt skriva om något specifikt ikväll, men ångrade mig till sist ändå – eller kanske inte. Som vissa kanske märkt är kvinnan, och i synnerhet den muslimska kvinna, är ett viktigt ämne för mig (naturligtvist). Varför kallar jag mig feminist? Det var någon som frågade mig det, och jag svarade men vet inte om jag fick igenom min poäng.

Låt mig ta upp några exempel först. Vi har ”brudnappningar” i Kaukasien där män tar sig rätten att kidnappa vilken kvinna de vill för att gifta sig med henne, vare sig kvinnan vill det eller inte. Imamen säger tydligt att detta är helt emot Islam och dess värderingar (naturligtvist) och att både tillvägagångssättet är förkastligt för att inte tala om att kvinnans medgivande inte finns. Men i andra sekunden för man veta att denna imam själv gifte sig med sin andra fru på detta sätt. ”Jag hade tur, han är en bra man” säger hans hustru nr:2. Hyckleri? Jag har tio till exempel, ännu värre, men vet inte om jag vågar skriva ner dem med risk att bli anklagad för något… Men låt oss säga att alla går i en misogyn riktning.

Är det inte dags att vi som muslimska kvinnor tar tolkningsrätter ifrån misogyna chauvinister som tycker att en ”bra kvinna” är en kvinna som städar och lagar god mat. Ingen plats för självförverkligande, ingen plats för personlig utveckling, inget prat om att nå sin fulla potential. Det enda kvinnosläktet är till för är avla barn och behaga sin make. Och man frågar sig varför jag kallar mig feminist? Det är för att jag måste göra det, syftet med det är att sätta kvinnan i fokus. För att visa att jag inte är ett offer.

Jag är ingen förtryckt muslimsk kvinna som behöver räddas av väst. Jag är inte indoktrinerad eller hjälplös. Men jag är heller inget våp, där män i skägg ska göra mig till ett offer och säga till mig vad som är i enlighet med ”kvinnans natur” och inte. Min intelligens är det inget fel på. Jag kan byta mina egna däck (apropå argument mot att kvinnor inte ska köra bil i Saudi). Jag är ingen skör liten varelse som skulle gå i tusen bitar om jag anstränger mig med vare sig jobb eller annat (dock är självuppoffring och självspäkelse helt i enlighet med min feminina kvinnliga natur, särskilt och det är i mannens intresse…).

Det behövs ett alternativ till ”sekulära muslimer” och så kallade modernister och muslimska kvinnor som säger så knasiga saker som ”min förmyndare (!) vet bäst”. Det behövs ett alternativ till de förnuftiga som varken vill förkasta sin religion eller praktisera den mest patriarkala kvinnofientliga versionen av den. Det är dags att förstå att man inte kan läsa en religiös text utan att de egna kulturella föreställningarna tolkar texten åt en, och vi bör därför också fråga oss vad för slags imaginära begränsningar vi vill ha på oss själva.

Enough with this rant…