Första inlägget efter en lång paus från bloggen, och mycket har ju hänt. Lybien och massakern på befolkningen i Syrien är praktiskt taget bortglömd, terrordådets offer i Norge sörjs och östra Afrikas befolkning svälter till döds.

Men Ramadan knackar på vår dörr, och medan de privilegierade som har både tak över huvudet; mat på bordet och åtnjuter både frihet och säkerhet från att dödas och lemlästas hoppas jag att vi inte glömmer att be för dem som inte är lika privilegierade.