Taggar

, , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag har länge velat diskutera hedersfrågor, kvinnoförtryck, Islam och dess olika tolkningar. Jag har lika länge dragit mig för att ta tag i ämnet. Orsaken till detta är för att det är ett så pass känsligt ämne  och kontroversiellt (för muslimer överlag). De allra flesta som tagit tag i frågan har snabbt blivit anklagade för att vara förrädare, eller på annat vis påhoppade. Problemet bland de allra flesta muslimer idag (och jag använder mig av termen ”muslimer” i dess bredaste mening, trots risken till generaliseringen) är tyvärr det faktum att man stoppar huvuden i sanden som ett gäng strutsar. ”Nej, muslimska kvinnan är inte alls förtryckt. Detta är inte Islam, detta är bara kultur och den muslimska kvinnan är hedrad!”. Men den muslimska kvinnan är förtryckt i många avseenden (och jag använder mig av termen ”muslimsk kvinna” i den allra bredaste meningen trots att det är en generalisering, men anser att den uppfyller sitt syfte). Kvinna i ”Islam” är också förtryckt, helt beroende på vilken tolkning av Islam du väljer. Det finns inte en enhetlig Islam. Det finns inte en enda tolkning eller ett set värderingar. Många muslimer, särskilt den yngre generationen, tycks idealisera sin egen religion allt för mycket. Och med detta menar jag att ”sann” Islam kan man inte alltid urskilja klart och tydligt. Vad som är sann Islam för mig, är troligtvis inte sann Islam för en imam i Bangladesh eller en bondhustru i Nigeria.

Det finns tyvärr väldigt kvinnoförnedrade tolkningar av Islam och tillsammans med dessa följer också ett set värderingar och ”regler” för det kvinnliga könet som på ett direkt sätt stödjer värderingar och normer som kan hittas i så kallade ”hederskulturer”. Muslimer verkar stå helt handfallna vad gäller denna problematik och (den kritiska och seriösa) debatten lämnas istället över till andra än den egna gruppen. Senast var det Amanj Aziz som återgav en, enligt mig, minst sagt naiv bild av hederskultur och kvinnoförtryck i Islam. Självklart, jag håller helt klart med honom att en annan sida av hedersrelaterade normer ibland helt ignoreras. Jag själv har blivit utsatt för så kallat hedersvåld men inte i den form som oftast målas upp i medier, så här är någon som vet vad hon snackar om. Jag fick lika lite hjälp från samhällets instanser som de allra flesta offer för hederskultur (som självfallet inte är förbehållet vare sig muslimer eller ”muslimsk kultur” – jag säger detta inom citattecken eftersom Islam och muslimers kultur inte på något vis är homogen och enhetlig). Men den ena problematiken utesluter inte den andra.

Vad är utmärkande för hederskultur? Man kan väl enkelt iallafall försöka sammanfatta det på följande vis: Familjens, och i längden även samhällets, heder vilar på kvinnans axlar och hennes kropp och sexualitet (inte männens). Uppfattningen är att familj och släkt påverkas av hur en kvinna handlar och att man således också har rätt och till och med skyldighet att ingripa när man anser att ”hedern” blivit kränkt. Man har ingen personlig frihet att bestämma vad man gör eller inte gör med sin eget liv och kropp, utan det är andra först och främst besläktade män som har den kontrollen. Det är alltså kontroll som är genomgående. Man ska ha kontroll över vem kvinnan umgås med, vem hon träffar och vad hon gör. Detta sträcker sig ända ut i vuxen ålder, där hon trots många år av barnafödande och mognad fortfarande anses behöva en förmyndare. Det handlar dock inte bara om sexualitet i form av vem man lever eller gifter sig med eller att man har utomäktenskapliga förhållanden. Det handlar även om sexuellt våld gentemot kvinnor överlag och rätten att bestämma över sitt eget liv man vad gäller livsstil, utbildning och annat. Dessa värderingar är tyvärr inte helt främmande för många tolkningar av Islam. Det räcker med att gå in på diverse fatwa-sidor och hemsidor om Islam så kommer den kvinnofientliga attityden snabbt bli tydlig.

Låt oss se vad vissa muslimska frontfigurer anser om det kvinnliga könet:

Allâh (subhânah) har särskilt mannen med vissa domar som rättar sig efter hans skapelse, kroppsbyggnad, kompetens, prestanda, tålamod, styrka och solennitet. Mannens uppgift över lag är att vara utomhus och kämpa för att försörja hushållet.Allâh (subhânah) har särskilt kvinnan med vissa domar som rättar sig efter hennes skapelse, kroppsbyggnad, kompetens, prestanda och svaga tålamod. Kvinnans uppgift över lag är att stanna hemma och ta hand om hemmet och uppfostra samfundets kommande generationer.

I manligheten finns en fullkomlig skapelse och en naturlig styrka. Kvinnan kommer inte upp i samma skapelse, läggning och natur på grund av olika faktorer som hon upplever som månadsperioden, graviditeten, födelsevåndorna och amningen.

Det manliga könet är bättre än det kvinnliga

Låt oss se vad de anser om kvinnan, hennes roll och sexualitet:

Vi måste bevara våra kvinnor bland fruarna, döttrarna och släktingarna. Vi måste samarbeta för att skydda dem och låta bli att lyssna på denna propaganda. De otrogna försöker utrota islam på alla möjliga sätt. Det största förstörande sättet är att förstöra kvinnan. Ty kvinnan är grunden till familjen och hemmet. Om hon förstörs, förstörs hemmet och familjen. Döttrarna kommer att förstöras efter att ha tagit efter sina förstörda mödrar och släktingar. Vi måste alltså slå vakt om våra kvinnor.

[…] när kvinnan är förstörd är även samhället förstört. När kvinnan är förstörd, förstörs samhället.

Om inte detta är typexempel på hederskultur, så vet jag inte vad är. Kvinna är alltså inte bara intellektuellt underlägsen, utan även moraliskt och själsligt underlägsen till naturen. Hon måste således skyddas från sig själv och skyddas från samhället och männen (eller är det männen som skyddas från henne?) från hennes eventuella fördärv. Ingen är mer lämplig att göra detta än hennes manliga släktingar som intar en förmyndarroll över henne. På samma vis vilar samhällets utveckling och bevarande på kvinnans axlar, särskilt hennes sexualitet. Eftersom hon är inkompetent till att bevara sin egen moral måste andra göra det åt henne.

Varje förnuftig person måste förstå att steget inte är långt från att individer tar till våld för att upprätthålla dessa normer och värderingar. Detta blir också tydligt när frontfigurer i den muslimska gemenskapen uttrycker dessa typer av värderingar. Ett sådant exempel är när en av de mer framträdande egyptiska TV-shaykherna gick ut öppet och sa att det faktiskt är kvinnans fel att hon blir sexuellt trakasserad. Även om hon är heltäckt så är det på grund av hennes synder, eller att hon ”tittar hit och dit”, och då kan faktiskt inte mannen hållas ansvarig för att han slänger iväg en slängkyss. Hon ”lockade” ju honom till detta. Skuldbeläggande av offret, någon som känner igen detta måntro? I Australien var den en Imam som befriade ett våldtäktsgäng från skuld eftersom kvinnorna egentligen borde vara täckta och ”bevarade i hemmet”. Han liknade kvinnorna med köttstycken, och vems fel är det att köttstycket blir uppäten av katter om den står framme – kattens eller köttets?

Muslimska män har samma moraliska ansvar som djur, som alltså inte har moralisk kompass, samvete eller fri vilja medan kvinnor liknas vid objekt utan eget egenvärde men som ändock tydligen har moraliskt ansvar(!) (precis som när man jämför kvinnan med en pärla i en mussla…).

En annan aspekt av detta är bevarandet av ”familjeangelägenheter” och att man inte ska sprida ”familjeproblem”, vilket då alltså skulle kunna skada kvinnans och följaktligen även familjens heder. Detta visas tydligt när kvinnor kommer med problem till olika auktoritetsfigurer inom den muslimska gemenskapen (imamer i moskén och så vidare) för att få stöd och hjälp med bland annat misshandel och våld i olika former eller andra former av förtryck. Någon som mig, som varit mer eller mindre aktiv inom detta område, märker väldigt tidigt att dessa män (för de är ju uteslutande män) är mycket motvilliga till att ta kvinnans parti eller att ledsaga henne vidare för att kunna skydda sig själv och sina barn från en våldsam och förtryckande man. Familjen har blivit den ”heliga kon” i Islam så till den absurda grad att man hellre månar om ”familjens” och mannens heder och den fasad man visar upp än att måna om de rättigheter som kvinnan har (enligt Islam!). Det absurda och motsägelsefulla i det hela är att samma typer av människor som porträtterar kvinnor som underlägsna och mindre fullkomliga än män helt plötsligt lägger ansvaret för familjens sammansättning på kvinnans axlar. Hon som för en stund sedan var intellektuellt och själsligt underlägsen mannen måste nu vara ”tålmodig och vis” för att ”ändra” på mannens sinneslag.

Nu när Uppdrag Granskning ska ta upp just detta ämne ikväll kommer jag sitta fastklistrad framför skärmen, och var så säkra – jag kommer definitivt återkomma med än mer ingående reflektion över denna problematik i senare inlägg.