En liten påminnelse till mig själv, efter gårdagens underbara väder och eskapader ute bland allmänheten, men också till mina systrar som valt att ta klä sig i slöja.

När sommaren är på intåg och värmen anländer till våra annars så kalla svenska trakter blir den täckta muslimska kvinnans vardag än jobbigare än innan. Ju naknare andra blir, desto mer iögonfallande blir man själv. Alla stirrande ögon, allt tisslande och tasslande bakom ryggen när de tror att man inte hör ”usch så varmt, titta så hon går klädd”.

Stay strong sisters. Ha tålamod och påminn er själva att belöning finns i allt man gör för att ta sig närmare Gud. Och ju svårare den handlingen blir, ju mer man måste utstå för att vi hålla fast vid det, desto mer kommer belöningen att växa. Glöm inte bort varför ni valde att ta på er slöjan.

Så låt dem viska och kommentera, låt dem titta snett och konstigt när ni går förbi och känn ingen sorg eller bedrövelse – för varje förolämpning, viskning, blick och suck så är det ännu en vikt som sätts i vågskålen för våra handlingar. Inget är förgäves.

Advertisements