Taggar

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag nämnde i tidigare inlägg kritik mot Salam Karams debattinlägg i GP den 16/8. Jag har flera problem och invändningar mot artikeln, inte minst det att debattartikeln valt den återkommande stereotypa bilden av en kvinna i niqab för att illustrera; muslimska kvinnor, förtryckta muslimska kvinnor, taskig kvinnoideal? Redan här sätter Karam stuket och inriktning på sin artikel vilket gör att de allra flesta religiösa muslimska kvinnor tappar helt förtroende för hans eventuella kritik mot ”taskig kvinnoideal” bland muslimer.

Att inte lyckas problematisera eller ställa sig kritisk till kopplingen slöja/niqab – kvinnoförtryck är inget annat än en förenklad bild av verkligheten för många muslmska kvinnor runt om i världen. Det ställer också muslimska grupper internt mot varandra genom att diktera vad som är ”bra” och ”dålig” Islam, eller vem som är ”bra” och ”dålig” muslim. Reform och förändring måste, först och främst, ske på egna villkor och internt utan påtryckningar eller krav utifrån vilken väg eller inriktning förändringar ska ske. Det är dessutom de muslimska kvinnorna själva som bör engagera sig för sin egen sak och sätta egna villkor och mål både i Sverige och internationellt. Men inte för att minska islamofobin i samhället.

Karam är, precis som Sara Mohammad i föregående inlägg, inte sen med att få det till att det är muslimerna eller invandrarna själva som bär skulden för eventuell främlingsfientlighet eller islam- och muslimofobi. ”Vi” måste ta tagi i den taskiga kvinnosynen och idealet som propageras på diverse islamiska hemsidor för att ”de”, svenska majoritetssamhället, ska ge en klapp på axeln och tycka att nu; nu är ni äntligen den där civiliserade vilden som gör att ni kan bli fullvärdiga medborgare i samhället.

Det är naivt att tro att problemet med det skeva kvinnoidealet och synen på det kvinnliga könet skulle lösa sig bland Sveriges muslimer bara för att ett par enstaka större muslimska organisationer skulle ta avstånd ifrån dessa islamiska hemsidor. Islam har ingen hierarki eller prästerskap där organisationer eller grupper allmängiltigt kan gå ut och tala om vad som ”hädanefter gäller”.  Dessa sidor skulle fortfarande existera, värderingarna skulle vara de samma och det enda dessa  muslimska religiösa organisationer skulle åstadkomma är att springa icke-muslimska intressens ärrenden vilket än mer skulle dra ner deras trovärdighet.

Vad som istället bör ske är att muslimer, och särskilt muslimska kvinnor, engagerar sig på gräsrotsnivå för att förändra mönster och värderingar i den egna kulturen eller religiösa tolkningen. På egna villkor. Vilket betyder att det är jag, med min ansiktsslöja, och mina systrar i tron som ska ha rätt att sätta den agendan och inte Salam Karam, Sara Mohammad eller Fredrik Reindfelt. Fler muslimska kvinnor måste först och främst få bredare och djupare teologisk utbildning men också utbilda sig inom social- och samhällsvetenskapliga områden för att kunna tackla de problem som finns i det moderna samhället.  Och, viktigast av allt, kunna ta tolkningsrätten ifrån män som har en grund i en ultra-partriarkal stam- och klankultur som oavsett religion eller geografiskt område aldrig är fördelaktig för kvinnor.

Tack men nej tack, Salam Karam, till din ”omtanke” för mig och mina medsystrar.

UPPDATERAT: Svar på tal till Salam Karams artikel finner ni här