Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det kan tyckas helt onödigt eller ointressant att besvara en så pass dåligt formulerad ”debattinlägg”, men jag kände mig nästan tvungen eftersom kvinnan påstår sig bo i ”de nordöstra delarna av Göteborg” och kommer således från mina hemtrakter. Tyvärr, som det är med de allra flesta främligsfientliga (och ja; man kan vara främlingsfientlig även om man påstår sig vara ”från en annan kultur”, eller mantra ”jag är ingen rasist”) och självhatare, så baseras alla argument mer eller mindre på fördomar, förutfattade meningar och inte minst sagt rena känsloargument. Om någon av dessa förbudsivrare någon gång kunde komma med realistiska och konkreta argument så hade det varit lättare att föra en debatt.

Istället pratar man helt oproblematiskt om ”kulturella avarter” och andras ”ovilja till integration”. ”Kvinna med rötter i två kulturer” lever i en svart-vit värld som egentligen visar på hur isolerad hon själv är från verkligheten. Jag kan ju så enkelt som att påpeka att jag inte känner någon kvinna i niqab (och jag känner många) som lever på bidrag (vilket hon insinuerar eftersom hon och andra stödjer ”oss” med ”skattepengar”). Majoriteten, om inte samtliga, är delaktiga i majoritetssamhället i form av arbete (ja, vi arbetar och betalar skatt också!) eller högre studier. Hennes ”slagkraftiga” ord ”Ge alla kvinnor en chans” borde skribenter i fråga vara först att implementera genom att inte förminska andra kvinnor och deras val bara för att det inte överensstämmer med hennes egna världsbild. Inte minst sagt genom att begränsa och förtrycka andra fria individeras val av livsstil och värderingar, något som är grundläggande i en demokrati som hon säger sig vilja bevara.

 Hennes försök till att smutskasta muslimer och slöjan genom hennes mycket känslomässiga uttalande; ”Det faktum att man är kvinna upprör och väcker känslor. Man måste tydligen ta ställning för eller emot! Vi måste vara ett hot på något vis för den andra hälften av mänskligheten”, är inget annat än en reflektion över henne själv. Det faktum att en kvinna i slöja upprör så mycket måste man tydligen ta en klart ställning för eller mot; jag är på något vis ett hot mot henne och hennes åsiktsfränder.

Än mer absurd blir det när skribenter säger att vi måste förbjuda kvinnor i niqab för att, hör och häpna, slå ett slag mot islamofobi. Det här med att förtrycka muslimer för att bli kvitt islamofobi verkar ha blivit en riktig trend senaste tiden. Först Sara Muhammad, sedan Salam Karam och nu ”Kvinna med rötter i två kulturer”. Det är nästan så att man inte vet om man ska skratta eller gråta.

Annonser