Etiketter

, , , , , , , , , , , ,

Profeten blev under sin livstid både hånad, förolämpad, förödmjukad, förtalad och kränkt. Mekkas icke-troende invånare komponerade poesi, dåtidens huvudsakliga uttryckssätt, för att håna och förolämpa honom. Det var deras ”yttrandefrihet”; ingen kunde ju klandra en poet som uttryckte sin åsikt.  Varken Profeten eller hans följeslagare gav dessa omoraliska individer någon uppmärksamhet. De ignorerade dem och lade ingen större vikt vid deras korrupta beteende. Profeten själv bar aldrig agg mot andra för en personlig oförätt.

Med detta sagt, så är det ändock förståeligt att muslimer runt om i världen känner sig kränkta och förolämpade när de får se den person de älskar mest bli hånad och förödmjukad gång på gång. Orsaker till varför västvärlden envisas med att provocera och förolämpa den muslimska världen utan någon som helst konstruktiv eller positivt bidragande orsak och agenda bakom kan självfallet diskuteras. Men det är inte det jag vill göra. Jag tror att det hyckleri som står bakom den västerländska ”yttrandefriheten” redan är uppenbar för många. Amanj Aziz kom med en väldigt tänkvärd artikel om just detta, så det kan tyckas överflödigt att upprepa det som redan har sagts. Det jag däremot vill dra uppmärksamhet till är en helt annan aspekts som många gånger glöms bort i all kaos och uppståndelse varje gång en ny karikatyr uppstår ”i yttrandefrihetens namn”. Och det är muslimernas egna skuld.

Om vi tittar tillbaka till de första karikatyrerna i Jyllands-posten får man snabbt reda på att de karikatyrerna som orsakade bojkott av danska varor och stora demonstrationer runt om i den muslimska världen hade publicerats i tidningen långt innan de blev kända, vare sig i den muslimska världen eller ens i Danmark i stort. Det var inte något som drog uppmärksamhet till sig och förblev relativt oviktigt och ointressant för de allra flesta. Det var först efter att muslimer från Danmark åkt runt för att ”informera” muslimerna runt om i Mellanöstern om att deras Profet blivit förolämpad i en relativt okänd dagstidning i Danmark som det skapades rabalder från alla håll.

Det har uppenbarats för er i Skriften att ni inte bör söka sällskap med dem som ni hör förneka och skämta om Guds budskap, om de inte övergår till andra samtalsämnen. Annars blir ni lika dem. [4:140]

Det finns en anledning varför Gud uppmanat de troende att inte bara avhålla sig från att debattera och delta i konversationer och argument där religionen och Gud blir hånad, utan till och med totalt ignorera det och inte uppmärksamma det. Det är för att vi blir lika dem. Vilket innebär att vi på ett direkt sätt uppmanar dessa korrumperade individer till att ihärdigt fortsätta med sina förolämpningar. Det är som man brukar säga med barnuppfostran. Ignorera negativt beteende, och uppmärksamma det positiva. Muslimers våldsamma protester runt om i världen har gång på gång varit en direkt bidragande faktor till att karikatyrerna om och om igen publicerats, det ska ju ”värnas om yttrandefriheten”. Precis som när ett trotsigt barn trotsar sina föräldrar för att testa gränser och få uppmärksamhet. Hade man istället ignorerat det, och inte uppmuntrat ”negativt beteende” så hade karikatyrerna med största sannolikhet varken blivit uppmärksammade eller orsakat så mycket känslor hos både muslimer såväl som icke-muslimer. Och troligtvis inte reproducerats i samma omfattning.

Detsamma gäller den infantila Muhammed-filmen. Den var uppe på nätet i 5 månader innan den blev uppmärksammad. Fem månader i World Wide Web är en livstid, och den var alltså så pass ointressant för den stora massan att den förblev obskyr, okänd och ointressant så pass länge… tills den uppmärksammades av islam-och muslimhatare och då också drog till sig ögat från muslimernas håll. Bör vi vara stolta över att gå islamofobers ärrenden?

Varför uppmärksammar vi avskrädet när det enda det leder till är att det sprider sig och att den hycklande ”yttrandefriheten” fortsatt måste hävda sig likt en trotsig 3-åring?

Advertisements